När hade vi jobbat tre veckor, hade vi tre veckor kvar.. men vi fick sparken. Det var början av sökning på en ny bostad. Lyckligtvis vi hittade snabbt den nya bostaden. Lägenheten hette Aydin. Vi bodde där bara fem nätter eftersom personalen pratade inte engelska och vårt rum var stökigt och lite vatten översvämmade golvet vardagsrummet.

Så vi förändringde till Engin Apart. Allt var där för mycket finare och där bodde vi de två sista veckorna. Vi sov alltid länge och vi solade mest varje dag.

Den första utflykten som jag engagera i mig var byn turné. Det började klockan nio på morgonen och det varade i cirka fem timmar. Vi såg kanska mycket - gamla turkiska kvinnans hus, moské och turkiska byn skolan.

Den andra utflykten var shopping turné. Vi gick till juverelare, läder handel som säljar ytterkläder och väskor. Vi gick också till turkiska godisbutik. Den sista plats var den bästa tänker jag!

Nästa utflykten skulle ha varit jeep safari... men jag kunde inte få delt i det.

 

Den första morgonen var kanska spännande. Vi möte Emilie, vår chef den första gången den morgonen. Vi skulle ha en ledig dag men vi började utforska sevärdheter i Marmaris. Vi gick runt i Marmaris tills vi hade svaren på alla våra frågor. Det kände underbart att vara tillbaka där.

Vi gick till utflykter med andra turistguider, det var jätte trävligt. Vi också tog kunder från hotell till Dalaman flygsplats och vi förade nya kunder till Marmaris.

Allt började när vi reste till Turkiet med Eija och Hanna - mina skolkamratare. Vi hade arbetslivserfarenhetet på Detur i Marmaris. Jag gillade verkligen det - eller så långt vi jobbade.

Aleksi, som jag reste med, gick  till Alanya och resten av oss gick till Marmaris. Jag reste med Aleksi från Helsingfors till Istanbul. Första flög vi till Riga, där stannade vi om två timmar. Därifrån hade vi anslutningsflyg till Istanbul.

I Istanbul var jag säker på att jag skulle ta en buss till Marmaris.. som inte skedde. Man hade inga fria platser i Marmaris bussen. Situationen börjäde skrämmä mig. Hur skulle jag gå till Marmaris? Lyckligtvis hade man platser kvar i nästa flyg till Dalaman! Jag köpte en biljett omedelbart.

I Istanbuls flygplatts träffade jag Hanna och Eija. De hade biljetter till det samma flygningen. Jag var lättad.. och trött. Längre hade vi en timme flygresa till Dalaman och därifrån en timme bussresan till Marmaris.

Vi bodde i hotellet heter Club Dena. Vi var alla glada att vi hade anlänt till hotellet och vi kunde sova.